Infryst

Du vilar
inramad av is
din vintersömn
och snart väcks du åter
av solens strålar och vajar med tusen nya löv
du bara finns där intill mig
i mina tårar över värk
vill inte ha det så här
finns det någon mening
men vissheten om livets återkomst
lättar mitt sinne
ensam vid trädets stam
hoppet kommer åter
ljuset segrar
skulle Gud inte höra bön