Mombasa

För några år sen....

Längs stranden i Mombasa

- B! B! Ska vi gå och snorkla snart? Frågar ja.
- Jodå, det, ska vi.

Tillsammans vadade vi ut med våra snorklar.

- Vad är det där? sa ja och pekade på något enormt, stort.
- Mm, det är en växt som äter, sa B.
- Ja blev rädd!!
- B, pekade inte dig och skaka på huvudet.
- Skönt tänkte ja.

Plötsligt såg ja B, fäkta med armarna helt sjukt galet. B, försökte ropa, och får ett oroligt ansikts uttryck. B, pekade och pekade och Bs, ögon vidgas.

Ja pekade åt B, att försöka ta sig upp till ytan. Ja trodde att hon nått fel med snorkeln. Men B, förblir stående och bara pekar och fäktar med sina armar. B, tar sig närmare mig. Och nu då B, pekar förstår ja och tittar neråt.

Ja håller precis på att sätta min ena fot i en stor gapande snäcka. Får man in foten i de där större snäckorna kan man göra sig väldigt illa. Ja stiger åt sidan, tappar balansen, känner att något taggit trängt in i baken. Det gjorde ont!!

Det blev min tur att peka. B, förstår att något har hänt.

- B, såg att ja grät.

- Ja förstår dock på B, att det är verkligen ingen som helst fara. Ja känner mig lugnad. Vi snorklar oss tillbaka till gångstigen. På väg emot gångstigen såg ja många vackra fiskar i sina otroliga färger. Coraller - De var så vackra! Det var oändligt mycket mer som var vackert att se........

När jag reser mig upp vid gångstigen. Känner jag obehaglig stekande värme. Trots att havet i sig var varmt så svalkade det, emot den värmen som strömmade emot mig.

- B, säger. Du hade tur som inte ramla med baken i giftig "havsigelkott" som vi säger om detta djur här. Utan en giftfri. Men deras taggar är besvärande.

När vi hade kommit åter in i huset fick jag lägga mig på mage med baken i vädret. B, börja plocka taggar försiktigt.

- B?
- Ja?
- Får du ut alla?
- Det mesta?
- Mmm?
- Hurså?
- Vad händer med de du inte får ut....
- Tja, de kan röra på sig något och komma ut av sig själv så småningom.
- Läskigt tyckte jag.
- Jaa du, det kanske inte låter så trevligt, men ofarligt.
- Ja, nickade tyst. Ja tänker aldrig mer sätta baken i taggar.
- B, skrattar!!

Och trotts delvis kvarvarande taggar i baken. Är detta absolut det vackraste ja sett på planeten jorden, det farliga men också fridfulla havet. Ja såg ut över havet och undrade om ja någonsin skulle få se något så vackert igen. Ja märkte inte mina tårfyllda ögon av det vackra och fridfulla, när ja kände dem på mina kinder ville ja gråta över dess skönhet. B, frågade: Vad är som felas dig? Ja sa: Att sedan sakna detta!

Med ett leende på mina läppar över ett otroligt vackert Mombasa. Lämnade jag Mombasa. Hem till ett påskkallt Sverige.

När jag nu skriver ned detta minne ser ja allt inom mig minns och gläds!