Tittut

Gud blåste liv i mig, i hans ögon var jag inte bara ett litet knytte jag var ett underverk, ur celler som förenades, tittut där var jag mitt ansikte, muskler, ben, armar, mage, hud, ögon, nerver, blod, hjärna. Ja blev ja! Det är med denne Gud jag lever, rör mig och är till. I det livet önskar jag leva i sann kärlek till andra och mig själv. Där nya livssaningar få bearbeta mitt inre och andras inre. En inre resa ut i meningsfullhet. För vad är meningen med varje nytt liv, varje människa barn - ung - medelålders - äldre om det hela inte är värt att leva. Vad vore då betydelsen av sann kärlek, hopp och tro. Och vad hade livet utan det när djup ropar till djup - där önskan är att komma upp till ytan, att livet har mognat en smula till, och förändrat till förändring. Ett litet underverk i Guds ögon möts inte bara av en sak i livet, nej livet är ständigt att möta något. Tro inte att livet inte har någon smärta. Smärta i livet finns, jag och du som lermodellen kan lätt gå sönder men som drejaren formar om, ligger mitt och ditt liv i Guds hand.