Hösten

Hösten har verkligen kommit nu.



Hösten har kommit tycker det är aningen kallare vindar. Jag är verkligen inte någon höstvän. Den för med sig allt mörkare dagar, jag kan nog säga att lite av mitt inre sörjer denna brytningstid. Men det är inte alltid så varje höstdag, när färgerna skiftar, luften känns klar och jag under mina promenader med gåstavar går utan att svettas. När man går igenom en lövhög och man hör ett härligt prassel och som man lite barnsligt sparkar runt. Visst känns det helt perfa. Men så finns de höstdagar trots orange, röd och gul skönhet, när luften av fukt tränger igenom kläderna och man vill liksom fly bort från sig själv, för att slippa klibbigheten som uppstår. Sådana dagar tycker jag allt det vackra bara är i dimma. Och sedan när dessa klara höstdagar, och solen är gömd bakom tjocka moln, regn, rusk och blåsten som tar löv för löv mot marken, där det gulnar alltmer… Känns inte för mig hösten så talande längre. Men hur mitt betyg än skulle sättas på hösten, så kommer alltid hösten finnas för alltets skapare har så finurligt tänk att höst, vinter, vår och sommar utgör en enhet. Och visst är det så att även om sommaren för med sig en stor dos av behag till mig så finns känslor inom mig som får mig att känna att där jag är mitt i livet, livets nupunkt ta vara av de goda doserna nu är det höst och färgerna sprakar det tänker jag njuta av.