Julen

Så här på Dopparedagen sitter jag och tänker över julen, innan bussen ska ta mig till Örebro att fira julen med vänner där. Min tankar förs till ordet jul.
Månaden december kallades i äldre tid också för julmånad, ett ord som är självförklarande. Men varifrån kommer egentligen ordet jul? Det kommer i alla fall inte av ordet hjul. Det sägs vara ett germanskt (gotiska språket, som är utdött)ett ord för en högtid som låg ungefär vid en tidpunkt då man senare kom att fira minnet av Jesu födelse. I engelskan lever det kvar som ett ålderdomligt uttryck i formen yule eller yuletide, men normalt heter det där som bekant Christmas.

Efter en nära nog månadslång uppladdning kommer är det då dopperdagen för Julafton. Arbetet är avslutat för året, skolbarnen har gått på lov. Men in i det sista köper männsikor sina julklappar, varuhusträngseln är enorm. Maten har inhandlats och hemmet städats och smyckats enligt varje familjs egna traditioner. Julen är den stora familjehögtiden, och det blir alltid en viss dragkamp om var familjen ska fira just detta år. Sverige är som sagt ett avlångt land, och resorna kan bli långa för dem som vid jul ska återförenas med familjen. Tåg och flyg bör bokas åtminstone ett par månader i förväg och reser man i bil är det bra att vara ute i god tid. En del firar julen med nära vänner eller en vän.

Svenskarna sägs ha högt ställda förväntningar på julfirandet. Det ska vara snö men uppehåll, alla ska vara friska, skinkan saftig och god och presenterna många, barnen nöjda och välartade och hemmet varmt och ljust. Alla gör sitt bästa, och kanske har svenskarna särskilt goda förutsättningar. De många ljusen kontrasterar fint mot vintermörkret, de röda stugorna är som vackrast inbäddade i den vita snön,granarna står mörka och allvarliga vid skogskanten. Men numera är det inte alltid snö i Sverige på många ställen, man suckar och visst med all rätt, för en Julafton med vit snö är så mycket mysigare. Men ingen rår på vädret. Så jag har iallafall bestämt mig för att julen får bli vad den är för stunden men eller utan snö.

Klockan tre Julafton sitter iallfall jag framför teve. Och åtnjuter en kavalkad av gamla Disney-filmer som repriserats sedan sextiotalet, men som ingen svensk tycks tröttna på. Först efter det känns det som nu är julen och Julafton igång.

En juldikt till dig som kanske sitter helt ensam, utan någon, jag vet att du/ni finns....

Väntan på något
Väntar på någon
Väntar på frid
Ett hjärta ett stort hjärta,
där kärleken störst
här kan du lämna alt din gråt och hopplöshet
allt behöver inte vara förlorat
någon har tagit allt på sig
låt denna kärlek
få vara din stund på jorden
in till ditt hjärta och själ
bered en väg för Herren och
låt julen bli till en hjärtats stund
i ditt hjärtas rum.


En God Jul och låt frid och fred vara ett signum