Torey

Ny bok( Det har varit tyst ett tag kring Torey Hayden. När hon återigen för ett tag sen visat prov på en makalös berättarteknik "Skymningsbarn".

Hennes tidigare böcker Vackra Barn och Spökflickan. Även i Skymmningsbarn beskriver hon, precis som förut, ett "barn". Den här gången är det dock lite annorlunda. Barnen som Torey skriver om är tysta, vill inte prata. Man grips av barnens öden. Det som sticker ut mest är det tillsynes omöjliga arbetet med 82-åriga Gerda, en kvinna som efter en stroke varit helt tyst. Är tystnaden psykisk eller fysisk? Kan någon hjälpa henne? Fyraårige Drake. Utåt sett är han världens charmigaste unge med ett leende som kan söndra berg. Han lever med en kuvad mamma, en mystisk pappa och en tyrannisk farfar. Cassandra är en nioårig flicka med svåra psykiska problem. När hon var fem år rövades hon bort av sin far. Vilket mynnar ut i att Cassandra blir den hon är. Beskrivningen av Cassandra, Drake och Gerda är fylld av kärlek och värme, men också hur påfrestande ett terapeutiskt arbete är. Författarens självkritik och hur djup hon vågar närma sig sina egna fördomar imponerar mig. När hon driver barnen långt utanför alla ramar och lärarrollen inom henne tar över, är det sin egen intuition hon litar på.

Torey, sluta aldrig skriva!