
Skört och stort
Gråt i vindens ljumma vind min vän
under trädens sus drömm dig bort,
lyssna till fåglarnas kärlekssång
en port för dig står alltid öppen
för du är en av Guds barn.
Som svältande äter bitar av brödet,
tar du ett steg i taget en insikt inte
alla har.
Jag tänker Gud,
måste alltid människor
liksom havet pendla
mellan ebb och flod?
Gud befria ur labyrinter!
Och liksom stjärnor i glans
se ljuset ännu mer.
Komunikationen pågår varje dag av mitt liv
där ryms också du.
Herren har inga gränser,
Hans mångfald är stor.
2 kommentarer:
Vilken fantastisk dikt!!! Så skön, så sann, så djup! Var det den du skrev här? Fina bilder också ... från vårt paradis. Såå roligt du var här! KRAM! / Birgitta
Vackra bilder, men jag kan tyvärr inte läsa texten i din blogg längre. Vet inte vad som har hänt... för det gick bra tidigare.
Kram Esbe
Skicka en kommentar