Afrikaresan

Det var några år sedan 1994 jag satte mig på ett flyg för första gången, med rädsla varje sekund att planet inte skulle nå Nairobis mark, en rädslas detaljer som etsat sig fast i mitt minne för alltid. Vad som var orsaken till att just denna resa... Kanske visar det sig när du läser vidare. Förutom några sprutor samt stelkramp, givetvis med tillhörande stämplar, så fick jag även äta en typ av malariaprofylax. Kan inte säga att sprutorna var något jag längtade efter. Men det är bara att gilla läget och ta sprutorna. Vad skulle man packa med sig, frågorna dök upp en efter en ju närmare resan kom.

Allt handbagage gicks också igenom extra noggrant, man hittade min coca cola flaska. Den fick jag absolut inte föra med mig ombord, så jag blev fråntagen den. Min tanke då var att jag kommer inte få dricka den läskande dryck på evigheter. Visum fick inte glömas, vilket var närapå. Växla pengar till Kenya Shilling listan var lång av en massa kom ihåg. Nu efteråt kan jag skratta åt min första nervösa flygresa, rädd att glömma bort en del viktigt.

Kawangwere med Josef i sin affär, hans blivande fru, besöket i Kileleshwa Community Church, Dagoretti Corner, Fadderverksamhet, inget man glömmer. Marknaden där det gällde att pruta pruta pruta och hålla hårt i väskan. Slumområdet som gav eftertanke på hur olika liv kan vara. Den goda glassen vid Jaya affärscenter och jag som trodde i Nairobi finns ingen glass :) Dessutom fanns coca cola :)

En kvinnas enkla hem tårade mina ögon. Människor överallt efter vägen till Voi och det vackra Hunters Lodge gjorde mina ögon stirrande. Min väns handlade i Lavington gjorde sina intryck.

Nairobi i Kenya är en fascinerande storstad, i utkanterna betar zebror och andra vilda djur och inne i staden finns gott om höghus och skyskrapor, intensiv trafik, överflöd och slum!

Besökte också Karen Blixens farm. Huset är museum och är möblerat och välvårdat, Karens hatt hängde på en krok och det fanns fotografier kvar. Trädgården var en upplevelse i sig med välklippta gräsmattor, kaffebuskar, cypresser, julstjärnor och annat som jag inte ens vet namnet på. Det var som att bli tillbakaflyttad till en annan tid.

Att bara åka färjan över till Mobasa var en upplevelse och att sen komma fram efter att ha suttit i en varm jeep. Till Sand Islands paradis med vajande palmer och i dem vävar fåglarnas pampiga bon. Boendet i en bungalows i en trevlig trädgård alldeles vid Indiska Oceanen. Tala om njutning! Dagarna fylldes av bad, snorkling mm.

En trevlig utflykt till hotell Kazkazi ska sent glömmas man kunde äta gott och hur billigt som helst. Minilets bassäng svalkade skönt!

Jag tittade storögt på Matatus lokaltaxi överhopad av varor och människor som klängde sig fast för att få följa med på en bilfärd mot Ngong Hills och Lake Naivasha
som är Riftdalens renaste sjö. På eftermiddagen togs en båttur på sjön över till Cresent Island för att se Joy Adamson lilla museum, då såg ja för första gången flodhästar, de simmade intill båten. Ett tag trodde jag de skulle välta båten. Flodhästar är mycket svåra att fotografera, eftersom de mestadels är nere på bottnen och betar. Så fort man fått dem i sökaren så dyker de ner igen! Jag såg också mängder av fåglar, bland annat pelikaner och gamar. Rift Valley är en stor dalgång som går genom halva Afrika, på håll färdandes i bilen kunde jag se den slocknade vulcanen Longonot och flera långa rader av frukter utmed vägen till försäljning.
För mig som gillar växter ute var Safariland Lodge ett grönt blommigt paradis.

Om du nu tror att jag vistades helt själv i ett främmande land så är det inte så, jag hälsade på två av mina allra goaste vänner och 5 av deras barn, "det 6 äldsta barnet studerade i sverige om jag minns rätt". Deras fina kvinnor och män som hjälpte dem i deras närhet gör ingen oberörd.

Deras liv, ett främmande land kom att lära mig res med öppet sinne, att lära mer om landets människor, att visa respekt för andra människors relgion, känslor och traditioner. Att inte fotografera människor som inte ville. Att förstå en annan kultur och se tillvaron genom andras ögon. Att resa med självdistans och glimten i ögat. Och skratta vid de rätta tillfällena.

Jambo = Hej, Mzuri sana = Tack bra, Karibu = Välkommen, Ashante = Tack,
Hakuna matata = Inga problem

"Det är mångfalden på vår planet som gör resan värd sin möda och livet en meningsfylld resa."

Fotot: Indiska Oceanen